stockholm alltså. lagom storlek, ja. övergripligt men anonymt. annars för uppklätt och fördömande och elitistiskt. man passar liksom inte in alls, och vet inte riktigt om man vill passa in heller. pallar inte alls att klubba längre, trycket är för stort. det låter konstigt och det kanske bara är jag som inte har psyke men det är synd för jag gillar att dansa.
man kan ju fråga sig om det egentligen är stockholm det är fel på eller om det är mig, man hör ju om folk som trivs här.
det är ju jag som alltid blir rastlös och inte klarar av att stanna kvar och slutföra utan bara sluta och flytta när det blir för jobbigt.
ett nytt land, kanske, något som inte är så hårt och pretantiöst. en stad som glasgow men med modifikation. fulsnyggt.
