jag blir till exempel alltid irriterad när människor använder ord felaktigt. jag använder säkert ord lite hur jag vill hela tiden, så jag borde hålla käft. men så blir jag ju också alltid irriterad på mig själv. samma sak gäller allt som har med jämställdhet att göra. jag ser en massa mönster i samhället och i mina gamla relationer och mina nuvarande och kommande och har en massa känslor, osäkerheter, beteenden som kan förklaras utifrån ett genusperspektiv. jag tror inte ens att det är möjligt att ha ett jämställt förhållande med någon av det andra könet, jag vill det inte. men ändå så jag vill jag det och jag har alla de där känslorna och osäkerheterna och beteendena, oavsett om jag vet om dem eller inte, och eftersom jag inte alltid kan förändra dem hur medveten jag ändå är om mig själv undrar jag ibland om det vore bäst att bara försöka att inte analysera hela tiden. fegt, ja. begränsande, ja. men att sitta här och klaga på sig själv är fan inte så konstruktivt det heller.
dethär ösregnet är befriande.
