Igår när jag cyklade in till stan och såg augustimånen, bestämde jag mig för att förlåta Kalmar för alla oförätter som har begåtts emot mig. Jag tänker däremot inte ta tillbaka mina tidigare påståenden om att Kalmar är ett rövhål. Det är lite som med expojkvänner, de är idioter men man förlåter dem just därför, det är dumt att lägga ner energi på att hata dem när de så uppenbarligen förtjänar att hatas. Man vill helst bara slippa se dem och tänka på dem. Så jag tyckte att det kunde vara lämpligt att förlåta Kalmar såhär lagom innan jag flyttar. Det är lugnt, Kalmar, jag hatar dig inte längre. Oroa dig inte.
Sjuk kväll igår, för övrigt. Involverar whisky i mängder, konstiga killar som vaktade bordet, liftning med taxi, vodka hemma hos Sandra. Men jag är nöjd.
...
Killar är för bögar. Jag har nu lagt ner alla försök till någonsin ha någon form av relation till dem, i alla fall så länge vi lever i ett ojämställt samhälle. Jag ska flytta till ett lesbiskt kollektiv i väntan på bättre tider. Eller till Skottland, i alla fall.
