Det gör mig osäker och nervös och, konstigt nog, på rätt dåligt humör. Jag får ta och skärpa till mig.
Efter det lilla bråket med mamma idag, kom det fram att det hela berodde på att hon tycker att det ska bli jobbigt att jag flyttar. Ja, det kommer det kanske, men vad hade hon väntat sig? Att jag skulle bo hemma tills jag är 30?
Pappa säger som vanligt ingenting, vilket är ännu mer påfrestande. Men jag är rätt van nu. Efter att ha varit barnvakt i nio timmar igår, och studerat mina föräldrar idag, har jag kommit fram till:
- Barn blir inte gladare av för mycket leksaker.
- Barn är manipulativa, överjävliga, bortskämda, invanda i könsroller vid sex års ålder osv, men jävligt söta när de ber en läsa saga och klia dem på ryggen.
- Jag ska aldrig ha barn.
