Jag har drabbats av post-projektångest. Allting är liksom över, projektarbetet är inlämnat, Arcade Fire-konserten minns jag knappt och Bright Eyes på Medis ligger höljt i alkoholdimmor.
Det är bara 15 dagar till man måste söka till högskolan och jag vill verkligen inte plugga, men eftersom jag lider av handlingsförlamning har jag bara sökt två jobb, vilka jag inte kommer få. Då jag inte kommer ha några pengar i höst, lämnas jag med endast två möjligheter: bo kvar hemma eller flytta iväg och plugga.
Bo kvar hemma skulle i princip innebär psykiskt självmord, jag blir illamående av bara tanken på att ta bussen in till stan och gå omkring på Kalmars förhatliga småstadsgator, bli full på småstadskrogar och dricka kaffe på småstadskaféer. Jag behöver storstäders anonymitet och oljud. Alltså, det första alternativet är uteslutet. Men, hur många storstäder finns det egentligen i Sverige?
Stockholm är en fin stad, men dyr och jag kommer nog inte få någon studentbostad. Jag känner en viss motvilja mot Göteborg, mestadels på grund av diverse ex och festivalragg. Malmö har jag i princip ingen relation till. Lund är visserligen ingen storstad, men där finns mycket studenter och en gång träffade vi Conor där, vilket är ett värdelöst men ändock för mig fungerande argument.
Således verkar det som om jag flyttar till Lund i höst. Inte för att jag har så stor lust med det egentligen, men det är bättre än de andra möjliga alternativen.
Jaha, Lund here I come. Jippie, hurra osv.
