compared with me, a tree is immortal
and a flower-head not tall, but more startling
'Festa med motstånd' kan vara den mest geniala beskrivningen av min inställning till utgång i Kalmar, och det där nya humorprogrammet på femman igår gjorde en väldigt målande beskrivning av hur det kan kännas ibland.
Men man ska ju inte whina.
Jag kastas mellan ångest och obeskrivlig glädje inför att gymnasiet verkligen snart är över. Allting präglas av uppbrott och allting som händer, händer för sista gången; sista snön, sista rapporten, sista påsklovet... Det är väldigt befriande och väldigt läskigt, och man jobbar så hårt för att människor i ens närhet ska förstå att man är vuxen men egentligen vill man bara regregera och strunta i skolan och leka Röda vita rosen eller Land och rike eller spela kula.
