Everyday is like sunday
Everyday is silent and grey
Eftersom jag skjutit upp projektarbetet alla dagar sedan annandagen får jag väl ta tag i det idag. Söndagsångesten har redan infunnit sig, men den blir inte komplett utan lite rapportångest också.
Har hittat en klänning till balen, kan ju lika gärna gå då. Mormor hade den 1965, den är turkosblå med svarta rosor. Inte så urringad fram, men lite urringad bak. Jag ska lämna in den till en sömmerska som kan sy in den lite i midjan bara. Skönt att slippa ångesten med att prova diverse bakelser.
Oj, vad mycket ångest det blev idag. Jag överdriver nog lite, har inte så mycket ångest som man kanske kan tro. Egentligen borde jag ha mer projektarbetsångest än jag egentligen har, vilket i sin tur gör att jag får ångest över avsaknaden av ångest.
Vad säger du om det, Freud?
Frugan har flyttat till Växjö och det känns redan tomt på gatan. Sorgligt att veta att vi nog aldrig mer kommer att vara grannar, att man inte längre kan gå över dit lite när man känner för det, för att dricka te och tala om vår avsky till Kalmar, lyssna på Pulp eller se South Park.
Fast Växjö är inte så långt bort, det är bra att ha någon på så där lagom avstånd när Kalmar blir alldeles för litet. Då är det värre med Emilia som beger sig ändå till Philadelphia på onsdag, och som man inte kommer att träffa på flera månader. Måste komma ihåg att fråga om adressen dit hon ska, så man kan skriva till henne.
